Igår var jag i rastgården och jag blir lika förvånad varje gång jag är där på vad man kan tänkas mötas av.
Va, i en rastgård tänker ni?
Ja, det är nämligen här man träffar de mest intressanta, både människor och hundar.
Igår stod jag där i rastgården med solen i ögonen och med en hund runt benen som inte tycktes bli det minsta lilla trött ju mer jag kastade bollen som han så fint återlämnade för att kanske få springa efter den en eller två gånger till.
Jag tittade på Tiiu och kastade iväg bollen när en bil plötsligt stannar utanför rastgården.
Ni som är lättstötta kan sluta att läsa nu..
Damen som körde var blond, hade blå ögon och när hon satte en fot utanför bilen så skymtade jag ett par högklackade skor.
" Hoppsan", viskade jag tyst för mig själv och rabblade en ramsa om att, nu kommer en sån där bjäbbig småhund..
Jag tittade sedan ner på mina egna kläder som såg ut att komma från innan kriget. Ett styck nerskitade arbetsbyxor och en hacka som har lufthål både här och där.
Damen går bak och ska precis släppa ut sin hund ur bagaget när min haka ramlar i backen.
Ut ur bilen kliver en stor, svart dobermann av kuperad modell.
Den springer fram till rastgårdsgrinden och morrar värre än en björn.
Vid detta tillfället så går jag och hämtar mitt koppel och har redan insett att, det här kommer inte att sluta väl.
Vi möts en snabbis i grindhålet och jag förklarar vänligt att " min hund funkar inte så bra med stora hundar av svart karaktär "
Varpå hon svarar mig att han är en hundrasist och inte borde få vara här om han inte funkar med alla hundar.
" Fast vänta här nu lilla damen", svarar jag och himlar med ögonen och förklarar att min hund har inget som helst behov av att träffa okända hundar, det tenderar ändå alltid att sluta med osämja.
" Så det är du som är rasisten", avbryter hon mig mitt i en mening.
Vi står där och ordar med varandra och ingen utav oss tycks märka att hundarna står och tjoar och tjimar för sig själva.
" Ska du stå häe och käfta länge till eller ska vi låta hundarna gå in och leka? "- frågar hom mig.
Tiiu har nog aldrig lekt så bra med en hund i hela sitt liv som då.
De skuttade runt och hade superkul, turades om, om att bli jagad och att jaga.
Idag har han varit väldigt trött och lugn.
Nu ska jag sätta arslet i soffan framför tvn och fika lite.
Va, i en rastgård tänker ni?
Ja, det är nämligen här man träffar de mest intressanta, både människor och hundar.
Igår stod jag där i rastgården med solen i ögonen och med en hund runt benen som inte tycktes bli det minsta lilla trött ju mer jag kastade bollen som han så fint återlämnade för att kanske få springa efter den en eller två gånger till.
Jag tittade på Tiiu och kastade iväg bollen när en bil plötsligt stannar utanför rastgården.
Ni som är lättstötta kan sluta att läsa nu..
Damen som körde var blond, hade blå ögon och när hon satte en fot utanför bilen så skymtade jag ett par högklackade skor.
" Hoppsan", viskade jag tyst för mig själv och rabblade en ramsa om att, nu kommer en sån där bjäbbig småhund..
Jag tittade sedan ner på mina egna kläder som såg ut att komma från innan kriget. Ett styck nerskitade arbetsbyxor och en hacka som har lufthål både här och där.
Damen går bak och ska precis släppa ut sin hund ur bagaget när min haka ramlar i backen.
Ut ur bilen kliver en stor, svart dobermann av kuperad modell.
Den springer fram till rastgårdsgrinden och morrar värre än en björn.
Vid detta tillfället så går jag och hämtar mitt koppel och har redan insett att, det här kommer inte att sluta väl.
Vi möts en snabbis i grindhålet och jag förklarar vänligt att " min hund funkar inte så bra med stora hundar av svart karaktär "
Varpå hon svarar mig att han är en hundrasist och inte borde få vara här om han inte funkar med alla hundar.
" Fast vänta här nu lilla damen", svarar jag och himlar med ögonen och förklarar att min hund har inget som helst behov av att träffa okända hundar, det tenderar ändå alltid att sluta med osämja.
" Så det är du som är rasisten", avbryter hon mig mitt i en mening.
Vi står där och ordar med varandra och ingen utav oss tycks märka att hundarna står och tjoar och tjimar för sig själva.
" Ska du stå häe och käfta länge till eller ska vi låta hundarna gå in och leka? "- frågar hom mig.
Tiiu har nog aldrig lekt så bra med en hund i hela sitt liv som då.
De skuttade runt och hade superkul, turades om, om att bli jagad och att jaga.
Idag har han varit väldigt trött och lugn.
Nu ska jag sätta arslet i soffan framför tvn och fika lite.