Ja som många av er redan vet så har Lyra flyttat, men inte till vem eller vilka som helst utan till ingen mindre än Dannie, Rex och Bella.
Det gick snabbt och beslutet för mig kom som ett slag under bältet.
Det började egentligen för ganska länge sen med att hon bland annat tvingade Tiiu att spy.
Jag som både är blind och döv fattade ingenting.
Den ena hunden gick upp i vikt och den andra gick ner, konstigt men inget som jag valde att lägga vikt vid då lyra precis hade löpt och Tiiu brukade ju pendla i vikt då.
Vid ett tillfälle står jag i köket, har precis gett hundarna mat och jag hör hur han försöker att stöta upp maten.
Jaha, då var det dags igen tänkte jag och greppade närmsta pappersbit.
I stunden stoppade jag mig själv och valde att kolla på hur han beter sig vid dessa specifika tillfällen.
Då möts jag av den förfärliga synen...
Där står hon och har trängt in honom i ett hörn så att han inte kan röra sig.
Där står hon och morrar åt honom och visar tänderna, han spyr och hon går raka vägen och äter upp hans mat och Tiiu går därifrån.
Tiiu är en helt annan hund nu.
Han är inte alls lika svår att hålla i rätt hull, han fäller inte lika ofta, har ingen tandsten, är mindre nervig och mer social..
Han kan vara med på jobbet i lugn och ro och ligger gladeligen ute på kontoret.
Det är vid dem tillfällena som man måste sluta att vara egoistisk och se det för hundarnas bästa, för de är mitt liv och mitt allt. Utan dem är jag ingenting!
Tiiu har till råga på allt fått skav på en trampdyna, så nu blir det enbart lugna promenader och gos i soffan, jag tror att han är den sista som klagar ;)
Det gick snabbt och beslutet för mig kom som ett slag under bältet.
Det började egentligen för ganska länge sen med att hon bland annat tvingade Tiiu att spy.
Jag som både är blind och döv fattade ingenting.
Den ena hunden gick upp i vikt och den andra gick ner, konstigt men inget som jag valde att lägga vikt vid då lyra precis hade löpt och Tiiu brukade ju pendla i vikt då.
Vid ett tillfälle står jag i köket, har precis gett hundarna mat och jag hör hur han försöker att stöta upp maten.
Jaha, då var det dags igen tänkte jag och greppade närmsta pappersbit.
I stunden stoppade jag mig själv och valde att kolla på hur han beter sig vid dessa specifika tillfällen.
Då möts jag av den förfärliga synen...
Där står hon och har trängt in honom i ett hörn så att han inte kan röra sig.
Där står hon och morrar åt honom och visar tänderna, han spyr och hon går raka vägen och äter upp hans mat och Tiiu går därifrån.
Tiiu är en helt annan hund nu.
Han är inte alls lika svår att hålla i rätt hull, han fäller inte lika ofta, har ingen tandsten, är mindre nervig och mer social..
Han kan vara med på jobbet i lugn och ro och ligger gladeligen ute på kontoret.
Det är vid dem tillfällena som man måste sluta att vara egoistisk och se det för hundarnas bästa, för de är mitt liv och mitt allt. Utan dem är jag ingenting!
Tiiu har till råga på allt fått skav på en trampdyna, så nu blir det enbart lugna promenader och gos i soffan, jag tror att han är den sista som klagar ;)